Den här veckan har i princip bestått av jobb. Jag skulle iväg med företaget och stå som utställare idag, och ville ha lite grejer för hund att sälja också eftersom arrangören delvis har hund som inriktning - och jag hade inga koppel eller halsband färdiga. Och sen blev jag lite väl kreativ, så det tog lite längre tid än jag tänkt från början...samtidigt som jag jobbar med butiksdemo onsdag-lördag. Hejja hejja, det blev lite väl mycket - men himla kul var det! Jag älskar ju sadelmakeriet och tycker att det är världens bästa jobb, och det är inte alla förunnat att känna så. Arrangörerna idag var också himla snälla och lät mig ha lite loppis med mig också (har rensat en massa hemma för att få in lite extra slantar), så förutom företagets grejer (jag sålde faktiskt lite, woho!) fick jag sålt några prylar privat. En mycket bra dag.  
 
Honey verkade lite hängig i början av veckan, så hon har fått vila den här veckan vilket hon inte verkar missnöjd över. Hon har fortfarande ingen feber, men är lite lite snorig och en smula trött. (Det är därför jag säljer av det jag kan, för att försöka dryga ut bufferten lite som förberedelse för kommande räkningar.) Men imorgon ska vi börja motionera lite igen. Fortfarande inte regelrätt träning, naturligtvis, men det är bra om hon inte blir stående helt igen nu när vi börjat komma igång. Jag vill helst undvika att hon faller ur i ryggen osv.
 
Nä, nu har jag legat på sängen med en katt på bröstet sen jag packat ur bilen. Upp och hoppa! Nu ska jag röja upp här hemma innan jag åker ut till Honey, så att jag (förutom ett pass i tvättstugan, lite bokföring och kanske uppdatering av webbshopen) kan unna mig att vara ledig nu måndag-tisdag.
 
 
Jobb, företagande, event, utställare, trött, hängig, vila,
 I slutet av mars var jag på hästloppis på Jällagymnasiet i Uppsala, där jag snubblade över en Morris & Nolan hoppsadel. Den råkade vara i samma bomvidd och modell som vi hade ett tag under förra våren (då vi också hade en motsvarande dressyrsadel). Efter lite prutande, övervägande och ytterligare prutande fick den följa med hem. Stoppningen var i uselt skick - helt slut - men Honey godkände den trots det och den såg ut att ligga bra i grunden. Jag red i den ett litet tag, utan tjocka paddar etc för att få ett ärligt svar, och trots att den de sista vändorna tippade lite framåt (pga stoppningen dragit sin allra sista suck) fortsatte den att fungera utan känningar i frökens känsliga rygg. Hurra! Så den fick en rejäl service. Först byttes all stoppning (syntetull av flera olika sorter, som klumpat ihop sig lite hipp som happ i bossan) ut mot ny, mjuk naturull. Stoppningen anpassades något för att optimera passformen. Efter några veckors ridning blev det nu dags för en toppstoppning, eftersom stoppningen satt sig (jag kunde glatt konstatera att den satt sig jämnt och symmetriskt).
När sadeln ändå skulle öppnas passade jag på att byta ut stropparna också, eftersom de var väldigt sladdriga och flera av dem hade töjt sig ett par centimeter. Jag slarvade också ihop ett nytt stroppskydd, eftersom det ena saknades, av en spillbit läder. Därefter följde en rejäl omgång med sadeltvål, lite lite Neatsfoot oil för att tillföra extra fett till lädret och till slut lite läderfett som avslutning.
 
 
 
 
Morris & Nolan, hoppsadel, brun, uppfräschning, underhåll, omstoppning, stroppar, ny, sadelmakare,
 Lite så känns det med det mesta just nu. Ridningen, livet i allmänhet, jobbsituationen, ekonomin... Inte minst vädret, som roar sig med att åka bergochdalbana: kallt förra veckan, varmare under helgen, kallt igen i måndags och 25+ nu de senaste dagarna. Hej och hå. Men nu är det ändå mitten av maj och jag är nöjd om det är 15 grader varmt, så jag hoppas att det håller i sig snart. Nu är det precis lagom för mig, jätteskönt, bara dipparna upphör. Jobbsituationen ser ut att lösa sig framöver - jag har fått ett nytt jobb, som dessutom inte innebär en massa pendlande! Hurra! Det blir officiellt en timtjänst till att börja med, men tanken är att den ska bli fast längre fram. Det känns iaf jättebra, som att jag kommer att trivas och göra ett bra jobb osv, och självklart också oändligt skönt att ha en inkomst även i sommar och därefter. Jag hoppas att ekonomin ska få chansen att bli bättre och stabil nu, så att bufferten kan fyllas på och pengar sparas till roligheter (som t.ex en hästtransport och en massa roliga sadelbyggen...). Jag trivs ju himla bra med mitt demojobb, och inte minst min arbetsgivare och butiken jag varit i nu i år, och kommer inte att säga upp mig utan ha det kvar som extrajobb. Men jag har jobbat på timme i mer eller mindre hela mitt arbetsliv och det är stressande när lite mindre jobb sammanfaller med en extra tjock bunt räkningar. Det här blir nog bra!
 
 
Honey och jag travar på. Fröken blir lätt lite så att hon "dyker" och bromsar med fram när vi saktar av till skritt. Det är bara en fråga om muskler, förstås, så det blir mycket övergångar. Vi ökar sakta men säkert längden på våra turer. Det känns bra! Det går inte fort, men nånting har iaf hänt med ryggen: tidigare i veckan började hon tjura ordentligt när jag bad om trav. Efter granskning kom jag fram till att sadeln ligger lite lite i bakvikt med padden under. När padden inhandlades på loppisen i Enköping i början av månaden låg sadeln lite lite i framvikt utan den, när vi travade och klättrade etc (pass med mer tryck i stigbyglarna, helt enkelt). Nu ligger den bra, idag plockade jag av padden. Ska nog toppstoppa sadeln snart, det börjar närma sig och jag ska ändå byta stropparna. På tisdag kommer Malin (Sala Equicenter) och går igenom henne. Det blir första gången sen i januari, men nu ska det bli mer regelbundet i friskvårdssyfte tänker jag.
 
Idag red vi på banan för första gången. Tidigare har vi varit på stallplanen lite (i vintras) och på gräsplanen några gånger, men allra mest ridit ute. Vi jobbade lite i skritt (helvete vad jobbigt det var att rida dressyr utan stigbyglar, det var "ljusår" sen sist för min del..), med ryggningar, volter och serpentiner, i en kvart. Sen stack vi ut en stund och jobbade travövergångar på slingan. Honey protesterade lite när jag bad om trav första gången, men efter det fick jag hålla igen henne för hon tyckte att det blev lite väl kul. Snurran <3
Efter turen fick hon lite betfor ihop med salt och mineraler. Nu med värmen kommer jag att börja ge salt i fodret igen, vilket tidigare inte varit helt enkelt då fröken helt enkelt lämnat saltet. Blöt lucern gick minsann inte att äta, alls. Men betforn smaskade hon glatt i sig. Bra.
 Eftersom hästar kissar ut ett överskott av salt inom några timmar funkar det ju inte att trycka i hästen en enda dos per dag utan jag vill dela upp det på många gånger. Honey har förstås tillgång till saltsten också, så jag behöver inte ge hela behovet i fodret, men de flesta hästar slickar inte tillräckligt på stenen för att täcka behovet - i synnerhet inte när de tränas när det är varmt. Överskott på salt är inte helt nyttigt, så jag överdriver inte doseringen, men underskott blir också tydligt på t ex en distansritt då det påverkar återhämtningen. Hästen kan bli uttorkad. Därför vill jag kunna ge salt på olika sätt. Nästa steg är att se om fröken kan gå med på att få lite salt i vattnet.
 
Jag är för övrigt grymt sugen på att komma ut och tävla nån sväng mot slutet av säsongen. Mycket för att se om det funkar, om vi ska försöka oss på att "satsa på" att komma ut lite mer nästa säsong eller om vi ska lägga det på hyllan. Men vi får se. Jag vill inte hetsa, det blir bara skador och elände av det, och det är mer som ska lira än många tror för sytt genomföra en distansritt på ett bra sätt. Vi har inte bråttom. Både Honey och jag tycker att det är så himla kul, det är en underbar sport, men både min och hästens välmående är självklart viktigast. Om inte annat kanske vi joggar runt en prova på-klass på Rönningeritten i Oktober - den går inte långt härifrån och det är ett antal månader dit. Det är dessutom en tävling med tempoklasser, vilket är en ny tävlingsform i distansritt. Och Rönningen är en himla go' klubb, jag känner mig alltid väldigt välkommen på deras event.
 
 
Jag ruttnade lite på det gamla ponnyhacket till slut. Dels har jag aldrig riktigt trivts med utformningen på skänklarna, men främst har jag tänkt göra en ny nosdel i sisådär ett år. Så hade Taur de här skänklarna på rea för ett par månader sen, vilket tilltalade matchningsnörden i mig. (Så grymt ironiskt att jag som avskyr att putsa mässing ramlat dit på mässingsspännen... Men det är mycket för att distansgrejerna har det, och f.n. båda sadlarna. Hur det blir när jag gör egna sadlar framöver är inte bestämt ännu... Mässing är ju himla fint på Honey!) Nu har jag till slut sytt ett nytt hack! Har ridit på det i ett par veckor eller så nu, och Honey har godkänt. Det fick bli en lite enklare utformning den här gången, för att passa ihop med distanstränset. 
 
 
jobb, livspussel, häst, ridning, igångsättning, läder, hackamore, handsytt, ordning, vardag, planer, planering, drömmar, träning,