Ja, årets första snö är det väl inte riktigt, om en ska vara petig, men åtminstone den första för den här säsongen. Den landade häromdagen. Sedan dess har det varit nån plusgrad nån sväng, men mestadels minusgrader så en fin halka på asfalten har gjort sitt intåg. Nu ikväll blir det ingen ridning, ty jag ska försöka få i traktbrodden på Honeys framskor så att hon får lite grepp mot den frusna marken. Jag har också köpt ett par nya dubbade boots till vintern, av samma modell (Shings RP trainer) som vi använt nu under hösten så förhoppningsvis sitter de bra. Förra vintern använde vi Easyboot traditional, som ramlade av i tid och otid AC okänd anledning vilket är helt ohållbart. 
 
 
Halka, vinter, kyla, is, snö,
Säg den lycka som varar. I fredags morse ringde stallägaren och sa att Honey verkade ha ont i ögat. Jag åkte ut och kollade och jo, hon verkade ansträngd o ögat (drog upp undre ögonlocket lite) och när jag provocerade med ficklampa reagerade (blundade) hon mer på det ögat. Ringde och pratade med jourhavande distriktsveterinär (ringde en stund efter telefontid) som tyckte att det var läge att titta på det och bokade in mig till kollegorna under dagen. En veterinär kom ut efter lunch och färgade, och då färgade området (såret) in vilket betyder att det är ett sår på hornhinnan. Samma öga som i början av året, i samma område på ögat, men såret såg annorlunda ut jämfört med då. Honey verkade inte heller ha lika ont som sist (då var ögonlocken rätt svullna och hon knep mycket), även om hon naturligtvis hade ont (syntes på pupillen och hon var också ansträngd runt ögat, drog upp det undre ögonlocket lite osv). Hon har iaf behandlats hemma sedan i fredags med ögondroppar, salva och metacam. Ingen favoritsysselsättning för någon av oss men det gick faktiskt bättre/lättare än sist. Idag kom veterinären ut för ett återbesök och nu färgar inte såret in längre. Såret är då läkt, men vi fortsätter med behandlingen veckan ut eftersom hornhinnan fortfarande är påverkad och det bara gått några dagar. Det känns skönt att såret åtminstone läkte ihop snabbt. Nu hoppas jag bara att eftervården också gör det. Sen ska jag fundera på hur vi ska göra framöver, eftersom det trots allt är andra gången i år på samma öga. 
 
 
När veterinären åkt fick fröken gå ut. Det har varit minusgrader hela dagen idag och allt är täckt av rimfrost - så vackert! 
 
 
sår, skada, öga, hornhinnesår, hornhinnan, läka, medicin,
Nu är det verkligen senhöst, det känns som om vintern väntar runt hörnet. Jag har börjat rida på kvällen de dagar jag jobbar med demo, eftersom det blivit svårare att hinna med stallet i lugn och ro på morgonen innan jobbet nu med mörkret och kylan. Det blir riktigt sena kvällar med det upplägget, men det funkar även om jag inte har möjlighet att få något annat gjort innan jobbet. Just nu känns det ganska skönt ändå, jag har kommit in i en period när jag oftast känner mig lite piggare senare på kvällen när jag redan är igång och jag sover lite bättre än när jag gick upp tidigt för att rida innan jobbet. Det kan ha med mörkret att göra, men så har jag också sovit dåligt under hösten. Nu somnar jag relativt snabbt när jag kommer hem från stallet strax efter midnatt och eftersom jag börjar så pass sent kan jag sova runt åtta timmar utan att behöva stressa iväg. En kväll för nån vecka sen var det verkligen värt att vara uppe sent för att rida: det var ganska kallt (temperaturen halkade ner på minus), men alldeles stjärnklart och månen var nästan full, dess sken lyste upp bra mycket bättre än någon pannlampa hade gjort - det var fantastiskt. Jag älskar att rida i månsken, det är något jag verkligen saknat de senaste åren. När jag hade Honey första svängen (herregud, i januari blir det 10 år sedan jag hämtade henne nere i Vetlanda...!) red vi ofta ut i månsken, särskilt när det var fullmåne. 
 
Vi har tagit ett par steg till framåt: travar mer i ridningen och passen är oftast ca 1-1,5h. Sist vi var iväg till hovslagaren, för en månad sedan, passade jag på att få en liten vetcheck eftersom Honey var en liten aning varm i ena kotan bak och hon hade varit tjock i benen vissa dagar (t.ex. om hon stått inne lite mer än vanligt). Veterinären höll med om att hon var lite tjock i benen, men såg också att det minskade redan när vi travrade på löpgången och longerade en stund i ridhuset. Hon skjuter ifrån fint med båda bakbenen och visade ingen reaktion på böjprov fram (böjdes eftersom hon hade en liten känning i ena frambenet, som kom från hoven där hon hade en liten röta). Så vi fick tummen upp - hästen var jättefin och det var bara att fortsätta som tidigare! Att hon blir lite tjock i benen tyder på att blodirkulationen i benen blivit sämre. Det verkar stämma: vilar hon (som hon fått göra lite den här veckan då jag varit väldigt, väldigt trött) så blir hon lite tjock och det försvinner efter några dagars ridning. Så nu jobbar vi sakta på att bygga upp styrka i traven: Honey är fortfarande lite obalanserad där men det går framåt. Det tar tid och får göra det. Nu travar hon för det allra mesta villigt, utan att jag behöver lirka med henne på samma sätt som tidigare för att hon ska "våga" göra övergången.

När vi började trava mer märkte jag också att det var dags för sadelbyte. I augusti köpte jag en StarTrekk Espaniola Deluxe, som råkade dyka upp för ett bra pris och på lagom bilavstånd, som efter lite justeringar i form av tjockare paneler och ett nytt framvalv fungerade väldigt bra. En himla bekväm sadel och den låg bra på fröken. Honey blev jättefin i ryggen och manken när vi hade den (gick från K2 till K3, dvs breddade sig ca 5 grader, på några veckor) ! Men den har i princip noll stöd för skänklarna, vilket jag i min nuvarande fysiska form behöver när traven (och framför allt avsaktningarna från trav till skritt) blir lite obalanserade mellan varven. Jag märkte att jag tappade balansen lite då, vilket Honey inte alls gillade. Jag hade det på känn när jag köpte den, att vi kanske skulle behöva en annan sadel när tempot ökade, och lagom till Hästloppisen i Enköping råkade en Sensation G4 i rätt sitsstorlek dyka upp på annons. Jag hade en Sonoran (som har samma kåpor) till Kastor och trivdes bra, och kände mig säker på att G4:an skulle funka bra även för Honey så när jag fick ner priset ytterligare lite så gjorde jag slag i saken och fick den levererad till loppisen. Så den har vi använt sedan dess. Egentligen hade jag gärna velat behålla Espaniolan - den är så himla fin, bekväm och passade fröken bra - men jag har varken plats eller ekonomi så häromdagen sålde jag den. Jag väntade medvetet några veckor innan jag lade ut den på annons, eftersom jag ville känna mig säker på vilken av sadlarna som passade bäst. Det känns lite trist, men OK - jag fick ut så att jag inte gick back på den (köpte till ett ställbart framvalv och sydde tjockare paneler till den) och jag har egentligen inte behov av två bomlösa sadlar just nu. Ironiskt nog, ligger G4:an snäppet mer stabilt på Honey än Espaniolan gjorde (ironin? G4:an är helt bomlös, medan Espaniolan har ett stabilt framvalv som passas in efter hästen.). 
Känns kul att hon är så fin i ryggen - i somras behövdes extra padd under K3-framvalvet men den kunde jag ta bort lagom tills det ställbara framvalvet kom. 
 
 
När jag hinner (listan på projekt till Honey är ganska lång och jag håller på med ett av dem) ska jag sy en ny padd, stigläder och sadelgjord. Jag har också ett svart framvalv till Espaniola i K3 (som jag använde i väntan på det ställbara framvalvet, som är en beställningsvara) som passar som en smäck, som jag funderar på att använda till en barbackapadd...får se hur det blir. Så så så mycket idéer. Tyglarna på bilden (och hackamoret) har jag gjort :-) .
 
 
Honey har fått nya dojjor också. De vi använt i sommar (EF Ultra) blev lite slitna i sulan, och jag ville gärna prova Shings innan vintern (de har nämligen en variant som är dubbade, med dubbarna gjutna i sulan), så det blev ett par sådana. Det tog nån vecka att gå in dem, men nu sitter de bra och fröken är också nöjd. Ett par till vintern ligger och väntar på att det ska bli snö/is (det har varit rätt fruset i marken en del morgnar och kvällar här). 
 
 
Här är det par vi ridit med under sommaren. De går fortfarande att använda, men där det ser ut som två gropar fram i tån är sulan mycket tunnare. Vi sparar dem i reserv! 
 
Det är så vackert på hösten! Bilder från ridturer i oktober. 
 
 
Sensation, mugg, vetkoll, trav, häst, höst, ridning, gallor, tjock, sadlar, G4, Espaniola, prylar, boots, veterinär, sol, regn, vardag,