Hej!

Förra veckan lyckades jag hålla i att rida ordentligt. Så skönt att komma ut varje dag (utom en vilodag) ! Jag vet ju att bara jag får på fröken grejerna och kravla mig upp i sadeln, mår jag så mycket bättre både under och efter - det gäller bara att hålla i rutinen och komma upp i sadeln varje dag. Det handlar inte om att jag inte vill, inte dert minsta, men huvudet är gärna trött efter en arbetsdag och behöver påminnas ibland. I början av veckan red vi ut: en skrittur i skogen på åsen på Valborgsmässoafton (tyvärr såg vi bara en brasa på långt håll i år. Förra året såg vi flertalet eldar från samma tur längs åsen), sen i tisdags red vi ner mot Runhällen längs asfalten och hittade lite nya skogsvägar när vi skulle hemåt. Honey kändes klockrent mentalt: lugn vid bilmöten, i korsningarna där vi båda gångerna fick stanna både pga stopplikt (samma regler som gäller för andra fordon, gäller ju också oss ryttare när vi rider på bilvägarna) och för att det kom bilar från båda hållen, men också alert och uppmärksam. I onsdags red vi en sväng längs grusvägen, och då kändes hon inte alls fräsch: pigg på att komma ut, men hon gick inte rent. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på det först, men på hemvägen kändes hon halt på båda bak. Jag fick emellertid förklaringen när vi kom hem: sulorna på EF-bootsen är riktigt slitna (vilket jag visste redan - jag hade bara inte räknat med att Shings-bootsen inte skulle passa den här sommaren, så beställde inte nya förrän dagarna innan Valborg och de hade inte kommit ännu i veckan...), och på den ena booten hade sulan spruckit så att det var ett flera cm långt hål. Inte konstigt att min känsliga dam ömmade; det har dessutom nyligen lagts på ett lager nytt grus på grusvägen... Torsdagen fick Honey vila och sedan försökte vi oss på lite dressyr fredag och lördag, något vi knappt gjort alls på bana sedan fröken kom tillbaka till mig för två år sedan - det har ju blivit en del igångsättningar och jag rider helst inte på bana för tidigt under en sådan. Därför höll vi oss till basic basic och jobbade mest på att fröken skulle tycka att det var roligt ( = variera vägen hela, hela tiden) och gå på böjda spår (volter, serpentiner osv). Honey kändes bra mentalt men tyckte att det var rätt jobbigt - hej och hå! Det kommer med ork och muskler och träning. I lördags hade jag tänkt att vi skulle träna skänkelvikningar - som börjar fungera riktigt fint ute! - och framdelsvändningar, men Honey hade nog lite träningsvärk och kändes stel och ovillig att flytta undan skänkeln, så jag valde att lägga ner istället för att bråka med henne.
 
Vi håller på att prova ett nytt bett: ett tredelat Stubben Danish guard. Det säljs som 14mm tjockt men är i verkligheten ca 12mm tjockt, nätt och fint. Mittdelen är kort och i sötmalm, resten av bettet är av rostfritt stål. När jag provade det i stallgången för ett tag sedan slogs jag av hur avslappnad Honey verkade: ofta står hon och trixar med bettet en stund när hon får det i munnen, som för att komma underfund med vilket det är och lägga det tillrätta, men inte med det här. När jag skulle justera höjden tappade jag taget, men hon släppte det inte, och när jag skulle ta av det fick jag be henne att släppa - hon stod och sög på det även efter att jag dragit nackremmen över öronen. Danish guard har stora ringar som sitter utanför de mindre, fasta bettringarna: dessa fungerar lite som parerstänger fast de lär vara svårare att dra igenom munnen iom sin form vid t.ex one rein stop iom sin form, och ger en viss ledande inverkan från utsidan vid tygeltag vilket kan vara ett förtydligande för ovana eller unga hästar. Men anledningen till att valet föll på det här bettet var mundelen. Häromdagen upptäckte jag faktiskt att Stubben har ett eggbett (små, fasta ringar) med samma mundel - det visste jag inte! - och på sikt kanske vi provar ett sånt istället om Honey verkligen trivs med bettet. Jag behöver ju inte bry mig om vad TR säger om bett, eftersom Honey med största sannolikhet inte kommer att tävlas på bett, så det är isf för att plocka bort de "extra" ringarna.
Nog svalmat om det. Fredag-lördag fick fröken ha bettet i munnen när vi red, men jag red enbart på S-hacket för att se om/att hon var lika bekväm med att ha bettet i munnen när jag satt på som i stallgången. Igår (söndag) var det tänkt att vara vilodag, men jag kunde inte alls fokusera när jag försökte jobba vid datorn på kvällen - kändes helt urblåst i huvudet! Till slut gav jag upp och åkte till stallet för att rensa så att jag skulle kunna sova.. - så red vi en liten stund på gräsplanen med bara bettet. Eller red och red - vi traskade runt och svängde lite, gjorde halter och ryggade lite. Inga krav på annat än avslappning. Honey var jätteduktig, lugn och svarade fint på små men tydliga hjälper. Mycket mer avancerat än såhär kommer det inte att bli med enbart bettet på ett tag. Innan vi rider "ordentligt" på enbart bett vill jag att fröken är starkare i kroppen och välbalanserad, eftersom hon är så väldigt känslig och jag vill undvika att skapa negativa associatoner till bettet. Däremot kommer bettet att hänga med ihop med hackamore eller sidepull framöver - om än inte varje dag! - både med och utan tyglar i bettringarna. Sakta sakta, små små steg tar vi på det här området. Det tar tid att ersätta de gamla negativa associationerna (som skapades innan jag träffade Honey för tio år sedan...) med nya positiva. Det går inte att stressa fram.
 
 
 
 
 
 
Stubben, bett, danish guard, tredelat, prova, utbildning, träning, sötmalm, rostfritt, tydligt, ridning, uteritt, häst,

Kommentera

Publiceras ej