Jag var iväg och jobbade i helgen, men nu är det så pass ljust på kvällarna att jag hinner rida när jag kommer hem på söndagskvällen. Vädret var fint och efter att ha övertalat en viss brun fröken att låta sig hämtas åkte ryktlådan fram. Fröken var nämligen täckt av ett rejält lager damm och lös päls...
En halvtimme senare satt jag iaf upp och vi red ut. Det blev bara en liten sväng längs grusvägen och sen längs åsen hem, men det var en riktigt lyckad sådan. Längs grusvägen travade vi i friskt tempo, efter att fröken först tjurat lite i förebyggande syfte ifall att det skulle vara obehagligt på något sätt, och efter det var Honey väldigt glad och framåt. Sakta sakta släpper de mentala spärrarna som tidigare orsakats av fysiska låsningar + en fruktansvärt isig vinter, och den arbetsmyra hon verkligen är kommer fram. Efter några små vändor i sicksack (skänkelvikning) över vägen blev skritten väldigt vägvinnande och trevlig. När vi skrittade längs åsen smälldes det rejält med fyrverkerier nånstans i närheten - jag såg inga men hörde ljudet tydligt - vilket fick Honey att frågade höja huvudet lite och vicka på öronen, för att ett par steg senare strunta fullständigt i det och tuffa på hemåt. Samma sak med de Valborgsmässoeldar vi såg på andra sidan gamla 56:an: Honey hajade till en sekund när vinden bar med sig lukten, sen var det bra med det. Hon är så duktig, min pärla!
Väl tillbaka i stallet fick hon komma in i sin nymockade och -spånade box med stalltäcket på sig, medan jag sopade. När hon fått sitt kvällshö och de andra hästarna kommit in åkte jag hem.
 
Före...
 
...och efter.
 
Prima, skitigt hästhår! 
 
Ljusfläcken på bilden är en brasa! Vi stod ungefär mitt på åsen och tittade en stund. Jag kände mig väldigt nöjd med mitt sätt att "fira" i år, faktiskt. :-)
 
Valborg, rida, ridtur, avstånd, lugn, trygg, vinterpäls, fälla, smutsig, rykta, borsta,

Kommentera

Publiceras ej