Lite så känns det med det mesta just nu. Ridningen, livet i allmänhet, jobbsituationen, ekonomin... Inte minst vädret, som roar sig med att åka bergochdalbana: kallt förra veckan, varmare under helgen, kallt igen i måndags och 25+ nu de senaste dagarna. Hej och hå. Men nu är det ändå mitten av maj och jag är nöjd om det är 15 grader varmt, så jag hoppas att det håller i sig snart. Nu är det precis lagom för mig, jätteskönt, bara dipparna upphör. Jobbsituationen ser ut att lösa sig framöver - jag har fått ett nytt jobb, som dessutom inte innebär en massa pendlande! Hurra! Det blir officiellt en timtjänst till att börja med, men tanken är att den ska bli fast längre fram. Det känns iaf jättebra, som att jag kommer att trivas och göra ett bra jobb osv, och självklart också oändligt skönt att ha en inkomst även i sommar och därefter. Jag hoppas att ekonomin ska få chansen att bli bättre och stabil nu, så att bufferten kan fyllas på och pengar sparas till roligheter (som t.ex en hästtransport och en massa roliga sadelbyggen...). Jag trivs ju himla bra med mitt demojobb, och inte minst min arbetsgivare och butiken jag varit i nu i år, och kommer inte att säga upp mig utan ha det kvar som extrajobb. Men jag har jobbat på timme i mer eller mindre hela mitt arbetsliv och det är stressande när lite mindre jobb sammanfaller med en extra tjock bunt räkningar. Det här blir nog bra!
 
 
Honey och jag travar på. Fröken blir lätt lite så att hon "dyker" och bromsar med fram när vi saktar av till skritt. Det är bara en fråga om muskler, förstås, så det blir mycket övergångar. Vi ökar sakta men säkert längden på våra turer. Det känns bra! Det går inte fort, men nånting har iaf hänt med ryggen: tidigare i veckan började hon tjura ordentligt när jag bad om trav. Efter granskning kom jag fram till att sadeln ligger lite lite i bakvikt med padden under. När padden inhandlades på loppisen i Enköping i början av månaden låg sadeln lite lite i framvikt utan den, när vi travade och klättrade etc (pass med mer tryck i stigbyglarna, helt enkelt). Nu ligger den bra, idag plockade jag av padden. Ska nog toppstoppa sadeln snart, det börjar närma sig och jag ska ändå byta stropparna. På tisdag kommer Malin (Sala Equicenter) och går igenom henne. Det blir första gången sen i januari, men nu ska det bli mer regelbundet i friskvårdssyfte tänker jag.
 
Idag red vi på banan för första gången. Tidigare har vi varit på stallplanen lite (i vintras) och på gräsplanen några gånger, men allra mest ridit ute. Vi jobbade lite i skritt (helvete vad jobbigt det var att rida dressyr utan stigbyglar, det var "ljusår" sen sist för min del..), med ryggningar, volter och serpentiner, i en kvart. Sen stack vi ut en stund och jobbade travövergångar på slingan. Honey protesterade lite när jag bad om trav första gången, men efter det fick jag hålla igen henne för hon tyckte att det blev lite väl kul. Snurran <3
Efter turen fick hon lite betfor ihop med salt och mineraler. Nu med värmen kommer jag att börja ge salt i fodret igen, vilket tidigare inte varit helt enkelt då fröken helt enkelt lämnat saltet. Blöt lucern gick minsann inte att äta, alls. Men betforn smaskade hon glatt i sig. Bra.
 Eftersom hästar kissar ut ett överskott av salt inom några timmar funkar det ju inte att trycka i hästen en enda dos per dag utan jag vill dela upp det på många gånger. Honey har förstås tillgång till saltsten också, så jag behöver inte ge hela behovet i fodret, men de flesta hästar slickar inte tillräckligt på stenen för att täcka behovet - i synnerhet inte när de tränas när det är varmt. Överskott på salt är inte helt nyttigt, så jag överdriver inte doseringen, men underskott blir också tydligt på t ex en distansritt då det påverkar återhämtningen. Hästen kan bli uttorkad. Därför vill jag kunna ge salt på olika sätt. Nästa steg är att se om fröken kan gå med på att få lite salt i vattnet.
 
Jag är för övrigt grymt sugen på att komma ut och tävla nån sväng mot slutet av säsongen. Mycket för att se om det funkar, om vi ska försöka oss på att "satsa på" att komma ut lite mer nästa säsong eller om vi ska lägga det på hyllan. Men vi får se. Jag vill inte hetsa, det blir bara skador och elände av det, och det är mer som ska lira än många tror för sytt genomföra en distansritt på ett bra sätt. Vi har inte bråttom. Både Honey och jag tycker att det är så himla kul, det är en underbar sport, men både min och hästens välmående är självklart viktigast. Om inte annat kanske vi joggar runt en prova på-klass på Rönningeritten i Oktober - den går inte långt härifrån och det är ett antal månader dit. Det är dessutom en tävling med tempoklasser, vilket är en ny tävlingsform i distansritt. Och Rönningen är en himla go' klubb, jag känner mig alltid väldigt välkommen på deras event.
 
 
Jag ruttnade lite på det gamla ponnyhacket till slut. Dels har jag aldrig riktigt trivts med utformningen på skänklarna, men främst har jag tänkt göra en ny nosdel i sisådär ett år. Så hade Taur de här skänklarna på rea för ett par månader sen, vilket tilltalade matchningsnörden i mig. (Så grymt ironiskt att jag som avskyr att putsa mässing ramlat dit på mässingsspännen... Men det är mycket för att distansgrejerna har det, och f.n. båda sadlarna. Hur det blir när jag gör egna sadlar framöver är inte bestämt ännu... Mässing är ju himla fint på Honey!) Nu har jag till slut sytt ett nytt hack! Har ridit på det i ett par veckor eller så nu, och Honey har godkänt. Det fick bli en lite enklare utformning den här gången, för att passa ihop med distanstränset. 
 
 
jobb, livspussel, häst, ridning, igångsättning, läder, hackamore, handsytt, ordning, vardag, planer, planering, drömmar, träning,

Kommentera

Publiceras ej