Igår var Malin (Sala Equicenter) ut och gick igenom Honey. I januari, när jag tog ut henne första gången, satt ju fröken fast, var öm och spänd i både rygg och bog och var assymetrisk både här och där pga det. Eftersom hon är så pass känslig som hon är, hade jag räknat med att iaf nån mindre spänning skulle börjat smyga sig in igen vid det här laget nu när vi trappar upp träningen. Men icke. Honey var mjuk, jämn och fin i hela kroppen, och vi fick mycket beröm för att hon är så fin. Liksidig och smidig. Så himla skönt, och otroligt kul! Det är det bästa kvittot jag kunde få på att det vi gör fungerar. Vi har ju gjort resan tidigare och visst har jag hela tiden trott på att vi ska klara det. Men efter de sista åren med Kastor har jag en del nojjor och fröken blir ju fortfarande obalanserad i vissa lägen - t.ex när hon blir trött - och taggar av självtvivel ger sig emellanåt till känna i stunden. "Är jag för tung, rider jag för illa, går hon inte lite på framdelen nu kanske ändå, ligger sadeln två millimeter snett, oj nu snubblade hon till..." Det tar tid att lappa ihop ett trasigt självförtroende, även om även det går framåt i takt med träningen. Vi är bra för varandra, vi två <3 . Jag är så glad och peppad att fortsätta framåt nu, positiva besked är en boost för min motivation.
 
Uselt ljus på bilden, men nog börjar musklerna komma nu. Sakta men säkert. Nu är hon också riktigt fin i hullet, tycker jag, en känner dem lätt utan att klämma men de syns inte och inga lömska depåer nån annanstans.
 
Pepp pepp! :-)
 
 
framsteg, rätt, träning, häst, ridning, igångsättning, styrka, muskler, hopp,

1 kommentarer

Ann

25 May 2017 14:42

Vad skönt! <3

Svar: Ja, nu känns det riktigt bra. Nu är sommaren välkommen! :-)
Louise Frykell

Kommentera

Publiceras ej