I slutet av mars var jag på hästloppis på Jällagymnasiet i Uppsala, där jag snubblade över en Morris & Nolan hoppsadel. Den råkade vara i samma bomvidd och modell som vi hade ett tag under förra våren (då vi också hade en motsvarande dressyrsadel). Efter lite prutande, övervägande och ytterligare prutande fick den följa med hem. Stoppningen var i uselt skick - helt slut - men Honey godkände den trots det och den såg ut att ligga bra i grunden. Jag red i den ett litet tag, utan tjocka paddar etc för att få ett ärligt svar, och trots att den de sista vändorna tippade lite framåt (pga stoppningen dragit sin allra sista suck) fortsatte den att fungera utan känningar i frökens känsliga rygg. Hurra! Så den fick en rejäl service. Först byttes all stoppning (syntetull av flera olika sorter, som klumpat ihop sig lite hipp som happ i bossan) ut mot ny, mjuk naturull. Stoppningen anpassades något för att optimera passformen. Efter några veckors ridning blev det nu dags för en toppstoppning, eftersom stoppningen satt sig (jag kunde glatt konstatera att den satt sig jämnt och symmetriskt).
När sadeln ändå skulle öppnas passade jag på att byta ut stropparna också, eftersom de var väldigt sladdriga och flera av dem hade töjt sig ett par centimeter. Jag slarvade också ihop ett nytt stroppskydd, eftersom det ena saknades, av en spillbit läder. Därefter följde en rejäl omgång med sadeltvål, lite lite Neatsfoot oil för att tillföra extra fett till lädret och till slut lite läderfett som avslutning.
 
 
 
 
Morris & Nolan, hoppsadel, brun, uppfräschning, underhåll, omstoppning, stroppar, ny, sadelmakare,

Kommentera

Publiceras ej