Som jag halkade in på i förra inlägget, blev Honey sjuk i helgen. I tisdags när veterinären till slut kom ut hade hon slutat snora, men var fortfarande förtjockad över lymfknutorna - främst på höger sida (dvs samma sida som näsan rann från i helgen). Veterinären var på väg ut när jag kom till stallet och upptäckte förbättringen, så då fick hen komma ut ändå och titta på henne. Eftersom hon var så pass mycket bättre och inte hade haft någon feber, nöjde vi oss med att ta blodprover och ett slemprov från höger näsborre. Provsvaren kom igår: negativt för jobbiga virus, men hon har ett förhöjt inflammationsvärde (vilket tyder på en pågående inflammation i kroppen). Hon testade också positivt för en bakterie som ofta finns normalt i hästars bakterieflora - den går alltså inte att göra sig av med eller städa bort från stallet - men kan föröka sig om imunförsvaret är tillfälligt nedsatt av någon anledning, och kan då orsaka bl.a luftvägssymptom - hästen blir förkyld. De symtom fröken visade i helgen pekar mot bihåleinflammation, så om det ensidiga näsflödet kommer tillbaka lär vi titta närmare på bihålorna, men vi avvaktar och ser om symptomen återkommer eftersom det bl.a. innebär en endoskopi och ev röntgen. Bihåleinflammation kan komma av många saker, t.ex. en tandfraktur - men fröken äter och tuggar normalt osv så det är inte första gissningen i hennes fall. Usch, efter de senaste åren har jag så lätt för att måla fan på väggen i förtid! Vi börjar med att ta det lugnt (promenad/skritt/jogg, dvs lätt motion) i ett par veckor och ser vart det barkar. Om symptomen försvinner helt och inte återkommer ska vi nog ta ett nytt blodprov för att kontrollera inflammationsvärdet innan vi sätter igång med mer pulshöjande träning igen.  Allmäntillståndet är fortsatt opåverkat, och hon har ingen feber.
 
Däremot känns det när jag rider att hon har en inflammation i kroppen. Igår kväll red vi i skogen/på åsen, där vi följt alla stigar hur många gånger som helst, och vid ett tillfälle snubblade fröken till och då hängde hon inte med med resten av kroppen utan föll ner på knä. Det var inte så dramatiskt som det låter - hon reste sig upp i nästan samma rörelse. När hon kom tillbaka till mig var hon bra vinglig/hade dålig balans eftersom hon var så omusklad, och då snubblade hon omkull var och varannan ridtur under en period. Men när hon är igång och har lite kontroll på kroppen brukar hon inte stå på näsan till vardags, så även om alla hästar kan snubbla på något är det för mig ett symtom på något när hästen går omkull för att den snubblar. Idag gick det bra, men hon var inte alls så pigg som hon varit - på senare tid (innan hon blev dålig i helgen) har jag märkt att hon blivit betydligt piggare och mer "på" ute, och jämfört med det så känns hon lite trött nu. Hon traskar på bra, men trycker inte upp tempot på samma sätt. Men det är OK, hon ska ju ta det lugnt. Nu hoppas jag bara att det fortsätter åt rätt håll, så att vi slipper en massa jobbiga undersökningar.
 
Lilla skrutt <3
Streptococcus
Zooepidemicus
Häst, sjuk, otur, förkyld, inflammation,

Kommentera

Publiceras ej