Honey är fortfarande sjuk, fortfarande utan feber. Vi har tagit det väldigt lugnt, och hon verkar OK även om hon fortfarande är påverkad vid ridning. Hon äter normalt, och har gjort det hela tiden, men efter den gångna veckan är jag orolig och 99% säker på att något är fel i munnen. Hon har hela perioden varit mer rädd om huvudet än annars, och nu i veckan har vi mest tömkört. I början av veckan fick hon ha bett i munnen medan jag tömkörde med tömmarna fästa i sidepullet, och när jag skulle vika ner underläppen lite för att dubbelkolla att det låg på ett bra sätt så reste hon. Efter det har jag fått jobba hela veckan för att till slut, i helgen, få titta (lite). Och jag tycker mig se ett par saker vid/på lanerna som definitivt inte borde vara där, och som knappast orsakats av bett heller eftersom hon knappt har bett i munnen. Det är det också: nu i helgen gick det helt OK att kika på överkäken, medan hon reagerade kraftigt när jag petade på underläppen och även om jag fick titta lite så var det tydligt att hon inte var OK med det. Honey har även i vanliga fall svårt för att andra ska hålla på med hennes mun, men jag brukar inte ha sådana problem att få göra det så länge jag tar det lugnt. Och även om hon har både temperament och eget huvud, bråkar hon faktiskt inte bara för sakens skull. Hennes blick lyser av obehag, starkt obehag. Det bekymrar mig, och jag vill inte vänta tills nästa skoning, så efter rekommendationer från Distriktsveterinärerna (vars bästa veterinärer på munhåla inte har möjlighet att komna ut nu de närmsta dagarna) fick jag tag i en veterinär som kommer ut imorgon. Hittas inget galet, så har Honey iaf fått årets koll av munnen. Ingen är gladare än jag om det inte är något fysiskt fel i munnen. Det blir också ett nytt blodprov för att kolla hur inflammationsvärdet ser ut nu efter två veckor. Håll tummarna...
sjuk, inflammation, mun, tänder, oro,

Kommentera

Publiceras ej