Nu har det gått ungefär två veckor sen förra inlägget, igen. Hej och hå...men så blir det ibland, i synnerhet med en skadad häst. Jag har helt enkelt prioriterat jobben (både mitt "vanliga" demojobb och sadelmakeriet) och att ta hand om Honey.
 
För ett par veckor sedan hade jag onda aningar gällande Honeys mun. Jag ville inte skriva alltför ingående om vad jag tyckte mig se när jag efter väldigt mycket jobb fick kika lite lite grann, eftersom jag inte var säker. Efter några telefonsamtal fick jag tag i en veterinär som raskt kom ut för att göra en munhåleundersökning, som dock inte blev så mycket mer än att tempa och sedera fröken. Veterinären tittade i munnen och hittade djupa sår i lanerna på ena sidan och området bakom framtänderna, samt (vad som såg ut som) ett relativt stort trycksår på insidan av underläppen på andra sidan. Dessutom luktade det rent ut sagt apa ur munnen. Hen vågade inte "tvinga" upp munnen med en munstege eftersom det skulle kunna göra saken ännu värre om det skulle finnas en fraktur i underkäken, så vi åkte raskt in till UDS. Tyvärr tog resan längre tid än det var tänkt, så vi kom in lite sent och personalen på bilddiagnostiska kliniken hann gå hem för dagen. Veterinären som tog emot oss försökte känna på Honeys käke utan att sedera, men det kunde hen glömma. Honey var inte road av resan - sederingen hann troligen inte gå ur helt och hållet innan vi for - även om hon lugnade ner sig efter en stund och jag lyckades få visa veterinären en del av såren. Av flera olika skäl bestämde vi att Honey fick stå kvar på kliniken över natten, så att hon kunde undersökas när alla specialisterna var på plats. Sagt och gjort, dagen efter ringde de från kliniken. Då hade de röntgat bihålorna - som såg fina ut = ingen bihåleinflammation - och underkäken - ingen synlig fraktur. De röntgade också de tandrötter som kan påverka bihålorna om de blir skadade/inflammerade - ingenting där heller. Då vågade de sätta munstege och gå igenom munnen ordentligt - tänderna såg jättefina ut utan några foderinpackningar eller annat otyg. Men, de där såren i underkäken...de fanns där. Det djupaste, på ena lanen, var djupt nog för att blotta skelettet. Såren gjordes förstås rent ordentligt, och som tur var visade det sig i huvudsak vara mat som fastnat som stank. Överkäken och gomen däremot, de var helt intakta utan tecken på skador. Så, hur i hela friden har hon fått de där såren?! Kort sagt: vare sig jag eller veterinärerna vet. Skadorna stämmer inte överenns med de olika alternativen jag och veterinärerna (de var flera stycken som diskuterade och bollade kring saken) kom på. Det enda vi kan vara helt säkra på, är att de inte uppkommit "av sig själva" eller av ålder eller av något annat som jag kunnat förebygga med ännu mer nogrann friskvård. Något har hänt.
Jag fick iaf hämta hem Honey. Lättnaden när jag ledde ut henne från kliniken var obeskrivlig. Prognosen är god, bara inga jobbiga infektioner hoppade in i leken, och såren syddes inte eftersom hästar generellt läker bra i munnen och såren behöver läka innifrån och ut. Honey blev glad att se mig, men inte riktigt lika glad över transporten - vi rullade dock hemåt efter en stund. Jag har sköljt med koksaltlösning dagligen sedan dess och fortsätter att göra det tills såren är helt läkta. Det djupaste såret kan ta tid att läka, och tills dess är det enbart hö och gräs som gäller i matväg. Det kan vara så att det finns en liten, liten spricka i käkbenet som inte syns på röntgen, men den kommer isf att läka ihop själv. Käken är stabil och fröken äter fortfarande helt normalt.
 
Jag har ältat och ältat och ältat, ni anar inte hur mycket. Att hon kan ha gått med såren sedan hon blev dålig under midsommarhelgen, vad som hänt... Nu börjar jag sakta kunna sluta med det. Jag kommer troligen aldrig att få några svar. Jag gör precis allt jag kan och lite till för min hästs välmående, och jag kan inte göra mer än så. Munnen kollas årligen av kunnig veterinär, skor och verkar gör en skicklig hovslagare på klinik, equiterapeut tas ut ett antal gånger per år, hon har täcken för snudd på alla väder, är ute mycket i bra hagar och jag är minst sagt nitisk med sadlarnas passform. Jag kan ju inte linda in henne i bubbelplast, vaddera boxen och använda ett ridhus med helt släta väggar som "hage"...

Något jag är genuint stolt, och tacksam, över är hur bra det gått att spola såren i munnen. Jag spolar med helt vanlig koksaltlösning, så det svider troligen inte alltför mycket och det verkar som att såren i sig gör betydligt mindre ont sedan de rengjordes ordentligt. Men Honey har ju redan i grunden svårt för att det ska hållas på med munnen, och veterinären på UDS fick knappt röra vid mulen utan sedering när hon var in. Jag var beredd på att det skulle ta ett tag innan jag kunde spola ordentligt, särskilt på den sidan med det djupa såret på lanen (den sidan verkade göra mest ont, hon reagerade kraftigare när jag skulle kika på den sidan innan veterinärbesöket). Men dagen efter att hon kom hem spolade jag såret på insidan av läppen, och någon dag senare kunde jag spola båda sidorna ordentligt. Nu, efter ett par veckor, viker jag ner läppen så att jag kommer åt hela vägen upp längs lanerna utan problem. Jag tar det alltid väldigt lugnt och väntar in Honey, eftersom det är viktigt för mig att hon låter mig hålla på för att hon litar på mig - inte för att jag inte ger henne något alternativ - och tar lite i taget. Jag har verkligen fått upp ögonen för Horse Lyx-burken nu när fröken inte får äta en massa godis! Hon gillar den mycket, och blir heller inte mätt och ledsnar på den medan vi håller på. Lite pill - godisburk - lite pill - godisburk. Tar jag det lugnt så är hon också lugn: nu står hon oftast och vilar med lite hängande huvud medan jag håller på. Det känns som ett kvitto på att våran relation är god.
 
Som det ser ut just nu läker såren bra. De mindre såren har läkt och täcks av ny hud, även om den nya ser väldigt ny och ömtålig ut. Såret på insidan av läppen ser ut att vara nästan helt läkt. Det djupaste såret i lanen blir lite irriterat ibland, då det fastnar grässtrån i det ibland (de lägger sig som tillrätta i såret), men det ser inte ut att vara någon infektion på gång utan det blir mest lite rött just i/intill såret. Käkbenet syns iaf inte genom det längre, så något har iaf hänt. Jag spolar på, och när vi åker in för skoning nästa gång (i augusti) ska jag be om att en veterinär dubbelkollar att det är läkt och ser fint ut.
Honey är fortsatt opåverkad i allmäntillståndet, även om jag fortfarande känner att hon är påverkad vid träning. Hon är betydligt mer obalanserad än annars. Så vi tar det lite piano, anpassar oss efter läget och har mest tömkört i ett par veckor, även om jag nu sen i helgen också rider. Planen just nu är att rida ut och tömköra på bana ett tag. Tur i oturen: vi rider redan från början bettlöst - alltid något! ;-)
 
 
 
skada, sår, munnen, djupt, blottat, underkäke, oförklarligt, fel, häst, klinik, djursjukhus, ont, akut, veterinär, läka, otur, mysterium, trött,

Kommentera

Publiceras ej