Det har varit ett par veckor med ganska fullt upp. Jobbet och företaget har tagit upp mycket tid, och den som var kvar valde jag att fokusera på annat än bloggen. Livet på en pinne. Det här inlägget täcker de senaste veckorna, så det blir lite av ett axplock.

De senaste dagarna har jag och Honey roat oss med långtygling, fast med mina långa delade bomullstyglar eftersom vi inte har några tyglar för det ännu. Ett par långtyglar står definitivt med på att göra-listan. Nu gick jag ju lite för långt fram egentligen, eftersom tyglarna är för korta för att gå vid baken, men vi trivs båda bra med det! Jag tycker att det är skönt att slippa bära på en massa töm, att komma närmare hästen rent fysiskt och fröken verkade väldigt tillfreds. Tömkörning har ju dock sina fördelar det också, och även framöver blir det tömmar när vi ska jobba i trav och (fast det dröjer!) längre fram i galopp. Iaf tills fröken är stark nog och jag är duktig nog på att "dressyra" från marken för att jag ska hänga med ordentligt ;-) . Långtygling känns dock som ett bättre alternativ för oss när det gäller just lite skolning/dressyr från marken, så det ska bli roligt att börja med!
 
 
Eländiga insekter har varit på Honey och hon fick lite reaktioner vilket får mig ett misstänka knott. Suck. Bor vi kvar i de här trakterna nästa sommar kanske det blir ett täcke, för säkerhetsskull, men det märker vi då. Svullnaderna har lagt sig igen, men lite läskigt såg det allt ut där en stund.
 
 
 
 
 
När Honey kom tillbaka till mig var hon lite väl "gropig" vid manken för min smak. Hon är ju ädel, och därmed nätt byggd, men det är skillnad på nätt och avsaknad av muskler. Hursomhavre, så blev jag så glad när jag lade märke till att hon faktiskt äntligen börjar fylla ut det området på ett bra sätt. Manken förblir markerad men nu ligger handen platt istället för att sjunka in när jag lägger den emot. Och det har hållit i sig trots att vi blev tvungna att ta det lugnt igen ett tag nu i sommar. Hurra! Hela ryggmuskulaturen har kommit ikapp, förstås - hon var ju himla tunn över hela kroppen när hon landade här - men just manken tog längre tid på sig än resten. Jag kan tänka mig flera saker som spelar in där.
Kastor, min älskade fjordvalack, var bred men inte överdrivet bred just kring manken och samtidigt i princip platt från området bakom manken (sadelns midja) och bakåt. Jag tänkte på det häromdagen, att Honey ser ut att närma sig ungefär samma form/proportioner, fast med andra mått förstås. Det är lite synd att hon aldrig kommer att få den typen av massa - sadlarna jag byggde till honom hänger här hemma men Honey kommer ju aldrig att fylla ut dem. Oh well. Jag har en massa tankar på sadlar till oss, det ska bara finnas ekonomi och tid att bygga...och så vill jag att vi ska komma igång ordentligt så att hon får en chans att muskla på sig lite och "stanna upp" i kroppen så att bommen åtminstone får en ärlig chans att passa vid leverans också. Det kommer!
 
 
 
 
Nu måste jag försöka sova. Imorgon ska vi till kliniken för att fröken ska få lite välbehövlig "fotvård", och samtidigt ska vi passa på att träffa en veterinär som ska kika lite så att såren i munnen läker som de ska. Det djupaste av dem är inte läkt ännu, men jag vill ändå dubbelkolla så att dethela ser bra ut och går åt rätt håll nu när vi ändå ska dit.
muskler, rygg, sadel, bygger, träning, bredda, manke, trött, mycket, jobbigt, långtygling, nytt, vardag,

Kommentera

Publiceras ej