Att Kastor och jag har haft problem med lastningen, det är ingen hemlighet. När jag köpte honom var det inga problem att lasta honom, men när jag sedan började åka med honom blev det mer och mer problem för varje gång han lastades. När jag flyttade till Tärnsjö förra sommaren, var vi fyra pers. när Kastor skulle lastas för att flytta till nuvarande stallet, och ändå fick vi jobba rätt hårt...
Under vintern och våren har jag lasttränat i perioder. (Följande stycke är mer en sammanfattning av läget, än en exakt berättelse om händelseförloppet.) Jag har provat de flesta metoder som jag blivit tipsad om, men många kasserades redan efter ett försök pga Kastors reaktion på dem. Att ha med ett spö eller likande gav jag också upp ganska omgående - det resulterade bara i att jag svärande fick jaga efter hästen då han slet sig. När jag började lastträna, slet sig Kastor ofta så fort han bestämde sig för att han antingen inte ville, eller fick nog och tyckte att det fick räcka. Och då menar jag inte att han slängde till med huvudet så att jag tappade repet, utan han vände heltom och galopperade iväg. Jag väger ca 55-58kg, Kastor runt 500kg - ni kan nog föreställa er resultatet av det i kombination med blankis under fötterna när han stack iväg. Så jag fick tidigt ge upp om att träna i grimma eller liknande, och slängde helt enkelt på tränset istället, så att jag fick lite mer att säga till om. Jag provade en NH-baserad metod (J. Moore) ett tag: vara lugn och konsekvent, och rappa till hästen (inte nödvändigtvis hårt) när han gick bakåt eller åt sidan, vänta om han stod still och berömma om han gick fram. Det funkade ett tag, men sedan märkte jag att Kastor inte var riktigt med på noterna. Då plockade jag helt enkelt bort "rappen". Jag höll förstås emot om/när han försökte sticka iväg, men använde ingen "bestraffning". Jag styckade också upp målet (att åka transport) i en massa små delmål: att stå med två hovar på rampen, att stå med fyra hovar på rampen, att stå med två hovar precis inne i transporten, att stå halvvägs inne i transporten, att stå med alla hovar inne i transporten, att stå lugnt inne i transporten och äta/bli borstad... Jag tog för vana att fodra (lucern och jäst) i transporten, för att Kastor skulle koppla transport = mat. Jag tog också ur mellanväggen helt, vilket Kastor uppskattade. På det här sättet kom vi till slut till delmålet att han skulle stå där inne och äta och bli borstad, åtminstone en liten stund. Men sedan tog det tvärstopp. Att stå där inne i ett par sekunder - visst. Att stanna kvar och bli instängd - aldrig i livet. Om jag rörde vid grimman, eller gjorde en ansats att stänga bommen bak, for han ur transporten och så fick jag jobba hårt för att han skulle vara villig att kliva in igen. Efter ett tag kom han dessutom på att han inte behövde stå inne i transporten någon längre stund för att få i sig sin mat: om han gick in, tog en tugga och backade ut igen, så kunde han sedan kliva in igen och hämta en ny tugga. Smart häst, men en frustrerad matte. I april tog vi en paus från lastträningen. Då gick det bra att gå in i transporten, men inte att vara kvar där inne mer än en liten stund, och inte att vare sig binda upp eller stänga bakbommen. Senare under våren tränade vi ett par gånger, och då gick det lugnt till, men jag kunde fortfarande inte få honom att stanna i transporten någon längre stund. Däremot var han lugn i sinnet under träningen, och klev oftast lugnt på igen när han backat ur på eget intiativ. Vi hade kommit långt om man ser till var vi stod i början, under vintern, men något var i vägen för att vi skulle komma vidare.
 
Men så körde jag igång en intensiv period igen under slutet av Juni, efter midsommar. Och det var den perioden som jag egentligen tänkt skriva om när jag satte mig för att skriva det här inlägget. För nu föll bitarna på plats, för både mig och Kastor. Under dessa tre veckor, med daglig träning, har Kastor gått från att inte vilja stanna i "lådan", till att åka transport.
Jag började med ett delmål: att Kastor skulle stå lugnt inne i transporten. I början hoppade han runt lite innan han klev på; bocka, försökte sticka och småresa sig lite. Dagen efter trampade han runt lite, men gick sedan på. Nu visade han tydligt att han inte kände sig trygg i "lådan" - han totalignorerade mat därinne. Kastor kan vara riktigt matfixerad, så att han inte ens tittade på godis som jag i princip stoppade in i munnen på honom, säger en del. Efter ett par träningar, då han stått i transporten ca en minut i sträck lugnt, tog han till sist en tugga gräs. Därefter gick det snabbt framåt, och vi stod och gosade i transporten. Först en minut, sedan två, tre. Vi tränade två gånger om dagen - före och efter ridning/tömkörning, och ökade försiktigt tiden han skulle stanna i transporten. I början tog jag ur bommen i fram, och hade mellanväggen ställd i vidaste läget. När han var trygg med det, satte jag tillbaka frambommen men fortsatte med att bara stå där inne och gosa. Transporten skulle bara innebära lugn och en mysig tupplur, inget annat. I slutet av veckan stod han som längst fyra minuter i transporten, avslappnad och fin. Här blev det en lite ofrivillig paus i träningen, då jag åkte iväg för att jobba i fem dagar. När jag kom hem igen, fortsatte vi med samma moment i ett par dagar till.
Därefter provade jag att stänga bakbommen. Jag band inte upp Kastor, eftersom jag tidigare gjort det misstaget och fått börja om helt efter det. Jag ville att han skulle kunna backa ut, utan att bli "hängande" (sitta fast) med huvudet i fram, för att inte trigga flyktinstinkten. Jag hade inte behövt oroa mig dock. Den första gången provade han att trycka rumpan mot bommen lite, men slutade direkt när jag kom in genom skötardörren igen. Han verkade inte bry sig ett smack om det faktum att jag stängde bakbommen, och efter ett par dagar på samma sätt band jag upp honom, stängde rampen och körde ett varv runt stallplanen. Efter det varvet öppnade jag igen, men lät bakbommen vara stängd och stod och gosade ett par minuter innan jag öppnade i bak och bad honom att backa ur. Han fick ta ett par tuggor gräs, och så lastade jag igen för att se om han skulle gå på lugnt igen eller om jag nu skulle få backa igen. Han tvekade lite, men sedan gick han in och ställde sig på sin plats och sov. Duktig häst! Dagen efter lastade jag bara och stängde i bak.
Igår (fredag) var det dags för examensprovet: att åka en sväng med transporten. Allt gick lugnt till vid lastningen, och så åkte vi en runda på en-två mil längs riksvägen. När vi kom hem gungade han släpet ett par gånger, men när jag öppnade såg jag varför - en rejäl broms surrade runt där inne och hade antagligen bitit honom, så jag anser inte att det är rätt att skylla på hästen. Han slutade gunga när jag bad honom, och stod sedan lugnt medan jag kopplade loss transportgrimskaftet och öppnade bakbommen. När jag bad honom att backa ur, klev han snabbt ur men stannade nedanför rampen och väntade på mig. Därefter klev han (efter att ha sparkat mot ett gäng bromsar under magen) lugnt på transporten igen. Min häst är officiellt lastbar! Och inte bara lastbar - jag kan både lasta och åka med honom själv, utan medhjälpare. Hurra!
 
På begäran tänkte jag förklara mitt tillvägagångssätt, som jag använt mig av de här senaste tre veckorna. Utrustning: långt arbetsrep, repgrimma (ersätts med träns + bett om det behövs eller känns bättre), lång körpisk.
*Stå på rampen, men inte mitt framför hästen. Jag föredrar att stå på den högra sidan (från människans synvinkel, när jag står vänd mot hästen - dvs tittar "ut ur" transporten). Ha repet i ena handen, och pisken i den andra.
*Be hästen att gå framåt. Detta kommando förstärks med en lätt beröring med pisken, precis rakt bakifrån på hästens rumpa. Om hästen kliver åt sidan, möt upp med pisken på resp. sida för att parera rörelsen. Håll emot lätt i handen när du ber hästen att kliva tillbaka åt sidan för att komma tillbaka till ursprungspositionen, dvs rakt fram. Om hästen backar, följ bara med. OBS! Pisken ska fungera som en förlängd arm - ett sätt att förstärka och visa vad du ber om, inte ett sätt att bestraffa. Beröring - inte rapp.
*Var lugn och slappna av. Du får (ska) självklart berömma hästen när den gör det du ber om - rörelse åt rätt håll ska belönas, men inte på ett upphetsat sätt. Om hästen backar, ger jag ett mjukt "Ptrr"-kommando, men var noga med att inte gå upp i tonläge - det är lätt att det blir ett gällt "Ptrr ptrr ptrr!". Tålamod är lika viktigt. Hästen ska känna sig trygg omkring och i transporten, och om du är lugn och mjuk förmedlar ditt kroppsspråk lugn och trygghet.
*Om hästen backar ur transporten innan du bett den, låt den göra det. Håll inte emot och försök hindra den fysiskt - det förstärker flyktinstinkten. Följ med, och börja sedan om på samma sätt igen.
*Sätt upp delmål. När du nått dagens delmål, som kan vara samma som dagen innan om hästen behöver det, och hästen backat av/ur på kommando, är ni klara för det passet. Pressa inte på för att det gått bra, även om det är lätt hänt, utan var nöjd och glad med det ni uppnått.
*När du stänger första gången, ta tid på dig. Stäng bakbommen - gosa lite. Bind upp - gosa lite. Stäng bakrampen - gosa lite. Stäng övre luckan/gardinen - gosa lite. Stäng skötardörren. Hästen ska vara avslappnad innan du tar nästa steg, helt enkelt.
*Se noga till att du inte hamnar mellan hästen och den främre bommen. Det är farligt och kan leda till ruggiga skador. Se till att gå under bommen innan hästen är ända framme vid den.
 
Jag avslutar med att säga att jag är oerhört stolt och glad över hur långt jag och Kastor kommit tillsammans. Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle kunna komma vidare på egen hand, utan hjälp från problemlösare/tränare. Det känns fantastiskt. Den 17 augusti ska vi ut på ett litet äventyr: en mindre westerntävling (D och E-klasser) på Dannemora Ridklubb. Det är knappt 7 mil dit, så det känns som en lagom resa att börja med. Jag ska starta trail at hand och trail. Båda klasserna går efter lunch och vi ska startanmäla oss senast kl 12, så vi har gott om tid att göra oss i ordning, lasta och åka dit. Ingen stress, ingen press. Det ser vi fram emot!
lastning, lastträning, hästtransport, svårlastad, resa, lugn, trygghet,
Förra helgen var det hästparad med riduppvisning i Heby. Här kommer en drös bilder från tillställningen!

Inledande parad
 
 
 
 
Islandshästuppvisning
 
 
 
 
Dressyruppvisning/kadrilj
 
 
Köruppvisning
 
Tömkörning/dubbellongering
 
 
Banhoppning och terränghoppning
 
 
 
 
 
 
Akademisk ridkonst (AR) och trick
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fest i Heby 2013, Heby, häst, ridning, körning, dressyr, kadrilj, hoppning, terränghoppning, akademisk ridkonst, AR, stegra, buga, trickträning, parad, uppvisning,