Det är trevligt med sommar: lite värme, lite sol, lite grönt i naturen. Värmen för dock med sig vissa plågor, i form av insekter av alla de slag. Flugor, broms (speciellt de stora hästbromsarna), blinningar, mygg och knott..listan på insekter som hästfolk helst vill slippa kan göras lång. Har man dessutom en lättfödd häst, kan det också vara lurigt att se till att hästen inte äter sig fet.

Kastor är inte överdrivet förtjust i insekter och sedan han häromveckan fick en lättare ögoninflammation, till följd av insekterna, har han flugluva i hagen. Inflammationen är behandlad och borta, men huvan får vara kvar tills insekterna ger med sig i höst. Jag föredrar lite stabilare/stadigare flugluvor, i material som inte lägger sig i/mot ögonen vid regn eller om hästen kliar sig mot benet t.ex.
Eftersom Kastor är lättfödd, och mot slutet av juni började gå upp en del i hull (inte vid buken, men däremot samlade han fett uppe vid mankammen - inte bra), har han också en "munkorg"/betesreducerare i hagen. Hålet som var från början var väldigt litet, så jag skar upp ett snäppet större för att han ska få i sig mer än ett strå i taget (högt gräs = svårt att få i sig något alls genom ett för litet hål). Jag tycker att modellen fungerar ok, men den ger lättare skav på nosen. Kan vara ett bra sätt att börja, för att se hur hästen reagerar på att ha betesreducerare, då den kostar ett par hundralappar (till skillnad från modellen som fästs på grimman, som kostar 2-3ggr så mycket).





En del av monstren (flugorna) följer ibland med in i stallet. Därför har jag fäst ett "flugpannband" på Kastors grimma.



I sommar har jag jobbat mycket dagtid, vilket inneburit att jag varit i stallet sen e.m./tidig kväll - när insekterna gärna är som värst. Somliga dagar är det så mycket broms även dagtid, att det knappt gått att rida utan skydd mot dem. När det vankas ridturer bland insekterna, använder jag ett Amigo flugridtäcke. Det består av en avtagbar halsdel + ett ridtäcke, dock ingen magplatta eller liknande. Hålet för sadeln är, som synes, ganska väl tilltaget (sadeln på bilderna är en 17,5"). Det fungerar ok för oss: tar inte bort alla insekter, men åtminstone det värsta av dem. Klart värt sina hundralappar. Kastor, som drar 125/130 i vanliga täcken, har SM i detta.







Jag sprayar också Kastor med insektsmedel, vid behov. Ultrashield klarar sig mot svett, men inte mot kraftigt regn. Jag brukar märka på Kastor när det är dags att spraya igen. Ibland behövs det efter ett par dagar, ibland efter 10-12 dagar. Ultrashield, och flertalet andra insektsmedel, kommer enligt uppgift att försvinna från marknaden till nästa säsong. Man bör vara medveten om att det är giftiga medel, och inte överdosera.
På de känsligare områdena, som i ansiktet och vid skapet, använder jag hästsalva (luktar lite tjäraktigt). Den använder jag också mellan frambenen, där Kastor blir mest biten av insekterna.



Jag kommer troligast att köpa ett insektstäcke till Kastor att ha i hagen också, inom kort. Men det är nästa rond av fighten mot insekterna!
Jag och Kastor startade inte på Rimboritten i år, men eftersom det bara är ett par mil mellan stallet och Lovisedal åkte jag dit och tittade lite. Jag tillbringade runt 3 timmar med att knalla runt med kameran. 136st bilder blev det totalt, så en del har blivit bortrensat. Första bilderna är vid starten för CR50km, därefter tappade jag kollen.































































































Kastor har breddat sig en del under året. I slutet av vinten blev dressyrsadeln för smal (byttes ut mot en Santa Cruz "Arthur de Luxe" i juni), och nu var det dags för distans-sadeln. Min älskade Hector ligger fortfarande helt ok, men den är på gränsen till för smal. Efter Uppsalaritten hade jag dessutom rätt ont i ländryggen, efter att ta ridit lätt och stått i fältsits under största delen av ritten. Jag har aldrig haft problem med att sitta ner på distansritter innan, men Kastor har betydligt kortare steg än förra hästen hade = det blir för "stötigt" för ryggen.
Därför gjorde jag igår slag i saken och köpte oss en annan sadel. Valet föll på en hoppsadel, som ger mig stöd när jag rider med kortare läder. Santa Cruz "Celine" är byggd på samma bom som "Arthur", och jag hade tur - sadelmakar'n hade en fin begagnad i rätt vidd och sitsstorlek. Lite märken efter stiglädren på kåporna, i övrigt hittar jag inte mycket slitage på den. Klossarna/stöden är flyttbara (kardborre). Jag köpte den för att ha till distansritt, uteritter samt hoppning.



Eftersom Hector är en bladsadel,som används med en pad under, och jag inte haft någon hoppsadel förr, blev det till att ge sig ut och shoppa lite tillbehör också.

Chocolate, latte
Schöckemöhle-schabrak i "Chocolate" och "Latte". Med den gamla loggan. Väldigt trevlig passform under sadeln.


Hansbo-schabrak i en klar turkos färg (mer blå-grön IRL än bilden visar, dock mer blått än grönt). Anatomisk sadelgjord i sympatex, från Equi-Guard/Hööks.