Det aktuella momentet just nu är upphöjda motiv. Ca 1½ dag denna vecka har jag ägnat åt att göra prover på detta. Läder av olika tjocklek limmas på papp med kontaktlim, och därefter limmas ett tunnt läder ovanpå - plymå eller ett nedfalsat kraftigare läder. Upphöjda motiv kan också skapas med tråd, som då limmas på pappen med vitlim. När det övre lädret ("klädseln") limmats på, arbetas kanterna noga ner och på så sätt framträder motivet. Man kan också skapa nedsänkta motiv, t.ex. genom att gröpa ur/ta bort material.
 
Uppifrån, från vänster till höger: upphöjt motiv skapat med plattläder och plymåläder, delvis med sadelmakarsöm runt om motivet. Motiv skapat med plattläder och plymåläder. Motiv skapat med plattläder och plymåläder, med nedsänkta detaljer och sadelmakarsöm runt om motivet. Motiv skapat med dubbel tigertråd och plymåläder, med sadelmakarsöm längs kanterna.
 

Upphöjt motiv skapat med två lager plattläder och plymåläder. Nedsänkt motiv gjort med gropjärn, klätt med plymåläder.
 

Upphöjt motiv skapat med plattläder, med nedsönkta detaljer och klätt med plymåläder.
 

Upphöjt motiv skapat med plattläder och tredubbel tigertråd, klätt med nedfalsat plattläder.
 
 
Tidigare i kursen gjordes ett prov på tömskarvar: långa skarvar som tillåts bygga en aning i tjocklek, eftersom de ska tåla en hel del belastning. Skarvarna spar-skiftas, eftersom en skiftning till noll skulle innebära en viss försvagning av materialet, vilket man inte vill ha den dag man står med några hundra kg skrämd häst i andra änden av remmarna..
Men den typen av skarv kan i vissa typen av arbeten vara något för "klumpig", och då används en nättare typ av skarv. Här skiftas materialet i princip ner till noll, och tanken är att skarven ska vara lika tjock som resten av remmen - den ska alltså inte bygga i tjocklek.
 
skiftning, skärfling, skarv, läder,
I vintras red jag och Kastor mycket dressyr, och gjorde då stora framsteg i träningen. Under sommaren slackade vi dock av lite, i samband med att tränaren tog sommarlov och att vi flyttade, och det är bara att inse att vi båda tappade i styrka under tiden. Det är inte det att vi inte vet hur vi ska göra saker och ting, men musklerna orkar inte riktigt. Finns inte styrkan i skritten, kommer man inte långt - hur man än stretar på i trav och galopp. I mina ögon är skritten en väldigt viktig byggsten. Alltså har jag, nu när vi drar igång med dressyrarbetet ordentligt igen, nu backat några steg; i dressyren jobbar vi i skritt. (Andra pass innehåller förstås samtliga gångarter.)
 
Det vi fokuserat på de senaste två-tre veckorna är; skritt på rakt och böjt spår, skänkelvikningar på rakt och böjt (stor volt) spår, sluta på böjt (stor volt) spår, samt en liten gnutta framdelsvändningar. I början gick det lite trögt: Kastor kändes lite stel i sidorna och tyckte mest att det var ganska jobbigt att göra som jag bad, och min sits var inte mycket att hänga i julgranen.. Men den senaste veckan har vi gjort stora framsteg. Skänkelvikningarna sitter klockrent i båda varven, slutorna på stor volt känns bra (kan bli bättre, men kommer nog att sitta lika klockrent i nästa vecka). Det känns tydligt att det lösgörande arbetet lönar sig - Kastor blir smidigare och mjukare i hela kroppen (även mellan passen, inte bara direkt efter att vi tränat t.ex. skänkelvikningar), och skritten känns starkare rakt igenom nu. Vi börjar hitta formen; Kastor tar stödet och kommer igång med rygg och bakdel. Min sits blir också bättre vecka för vecka, även om jag måste tänka mig för för att inte falla fram med axlarna och spänna knäna. Det går i allmänhet bättre när jag släpper stigbyglarna, men jag försöker att rida med dem iaf en del av passen - tanken är ju att det ska fungera även med stigbyglar.
Det går framåt, och det är en härlig känsla; att arbetet verkligen lönar sig! Nu är vi på gång igen!

I fredags (24/8) var min mor uppe och hälsade på, och fick då hålla i kameran medan jag och Kastor tränade. Bilderna nedan är alltså från i fredags.